I fredags gjorde jag mitt sista mål med semestern. En riktigt lång tur. Först var tanken östra värmland runt vilket skulle bli ca 10 mil men i sista stund ändrades till att gå till Örebro via Karlskoga och Nora. Dels för att jag känner folk längs vägen och känner den bättre. Väl framme i Örebro skulle jag få skjuts hem. Den här resan var enligt kartan ca 110 km. Väderrapporterna hade hela tiden sagt att det skulle bli soligt och runt 18 grader under dagen.
Fem i åtta starade resan hemma på trappen. Var bara 8 grader i luften så det blev både arm och benvärmare på samt vindjackan som mer liknande regnjacka. Cykeln rullade lätt med en lätt medvind i ryggen. Hade sagt att jag skulle ta det lugnt och siktat på ett snitt på 20 km/h. Vinden gjorde att jag hade ett rullsnitt på 27 km/h när jag stannade vid Nobellhallen i Karlskoga och åt en banan. Tyvärr skrev jag inte ner tider eller längd vid pauserna. Var ganska säker på att även rullsnittet skulle sänkas rejält under dagen. ”Vindjackan” åkte av för den var blöt på insidan… Även armvärmarna var genomblöta av svett men de torkade som tur ganska snabbt.
När jag vände norrut på Noravägen kändes vinden direkt. Inte att det blev jobbigt men iaf. Första backen efter Bråten känns brant i bil men eftersom dagens mål var att ta det lugnt växlade jag bara ner och det gick runt 18 km/h uppför. Ändå var jag riktigt trött i benen när jag var uppe men som tur var släppte det ganska snabbt. Nästa backe var efter Öfalla men jag körde samma taktik nu. Känslan att komma upp och se vägen plana ut var härlig. Visst var det mer backar med det var de här två jag bävade mest för.
Till Viker tog det ungefär en timme och Gjutarens Cafe hade precis öppnat så det blev en bulle och te. Nu åkte även benvärmarna av och solen värmde riktigt skönt. Men skuggan var fortfarande kall.
Den sträcka som lagd med oljegrus och passerar Viker gjordes när det var riktigt varmt och oljan kokade upp genom gruset. Riktigt halt när det är blött men nu gick det väldigt lätt att cykla. Kändes inget motstånd alls och i en lång svag uppförsbacke gick det i 36 km/h. Trodde knappt att det var sant. I Gyttorp ett snabbt stopp för att ringa ett telefonsamtal och sedan blev det en längre rast i Nora. Bulle och saft bjöds det på. Kändes jobbigt för jag har alltid räknat på 75 km med bil den väg jag cyklade men har hela tiden räknat fel på 160 m…
Hittorpsbacken i Nora är inte kul. Fy vilken backe. Känns som den aldrig tar slut… Ut på länsvägen såg jag en grävskopa på håll men körde ut före. Nu blev det medvind igen och det gick i över 30 hela vägen till Sandbacken där sista jobbiga backen var. Nu hade dessutom grävskopan kommit ifatt och det var väldigt stressande att höra den allt närmare. Ville stanna och släppa förbi den men jag var redan längst ut på vägrenen och möte gjorde att den inte kunde köra ut heller. Nästan uppe lyckades den ta sig förbi iaf och försvann sakta framför mig. När jag åkt nerför Mogetorpsbacken och ut på rakan blev det däremot det omvända. Nu gick det lätt att cykla igen och grävskopan såg ut att komma närmare. Funderade om jag skulle behöva köra om den men den svängde som tur av innan jag kom ifatt. Hade nog varit svårt att ta sig om och ligga bakom i avgaserna hade inte varit så kul.
Vid rondellen i Axbergshammar blev ett nytt kort stopp för att ta av armvärmarna och byta plats på vattenflaskorna. Vägen mot Kvinnersta var riktigt härlig att cykla. Upp och ner och mycket svängar. Det är samma väg som vi åkte första turen med cykeln fast åt andra hållet. Vid Kvinnerstabrotten stannade jag igen för det började kännas i benen. Två dykare höll på att byta om och jag tänkte på när vi var här och dök för många år sedan. Tanken att turen snart var slut gjorde det lätt att hoppa på cykeln och fortsätta.
I Hovsta var jag osäker på vägen men chansningarna lyckades. Hade inte tänkt så mycket på hur vi åkte förra gången då jag bara åkte bakom. Efter Hovsta på bussgatan var det som om benen inte ville vara med längre. Tog nästan tvärstopp. Växlade ner och tog det riktigt lungt några hundra meter och åt en Dextrosol. Vet inte om det var sockret som hjälpte men det gick lite bättre efter en stund. Däremot vaknade jag upp när jag såg att jag passerade ett djupt hål i asfalten som jag missade med 5 cm… Kände att jag var ganska trött. Genom Lillåna och bort mot Bettorp förbi Rejmes rullade jag nog bara och huset vid Bromsplan har aldrig varit så fint.
13:15 fem timmar och 20 minuter efter starten var jag framme. Mätaren visade 112.66 km och rullsnittet var precis under 27 km/h. Pauserna blev sammanlagt 1:10. Fick hjälp att räkna fram totalt snitt och det blev 21 km/h.
Efteråt är jag väldigt glad att ha klarat av det och på nått sätt ser jag fram emot att göra fler långa turer men det får nog vänta ett tag. Satt däremot och tittade på Vätternrundans hemsida och såg att anmälningstiden snart börjar….