blomfeldt.se

Idag tog jag med Tristan till Lungsund där den nya bron invigdes. Mycket folk så det blev bra miljöträning. Lyssnade inte så mycket på talarna utan var där för att se vad som hände. Tristan höll sig relativt lugn men hade lite svårt att slappna av men la sig faktist ner några gånger.
Det var kul att åka dit över den gamla bron och sedan hem över den nya.

När vi kom hem blev Tristan blåst. Med hårtork. Det var ju väldigt fint duggregn nästan hela tiden så han var lite blöt. Hårtorken accepteras men han visar inte om det är skönt eller hemskt. Bara sitter och trycker på golvet.

Eftermiddagen var meningen att vi skulle träna lite på att ställa med en bekant men när jag ringer och säger att jag är klar att komma så får jag bara veta att hon är ute och letar efter en bortsprungen hund… Sånt låter aldrig kul och jag hann inte få veta om det var hennes eller nån annans hund.
Några timmar senare ringer hon upp och berättar att hunden kommit tillrätta. Den hade tagit sig till ett hus och blivit matad med korv och spagetti… Ombokat träningen till imorgon.
Det behövs för när jag provade själv så gick det inte alls. Som vanligt…

Nu har Tristan och jag varit på nya äventyr. Den här gången tillsammans med tre samojeder, en malamute och deras mattar.
Ytterligare en utställning och nervositeten har gått upp och ner. Hade mardrömmar att Tristan skulle tas ut på en gång på grund av massor med tokiga orsaker… Men det gick jättebra!

Eftersom golden och polarhundarna skulle in i olika ringar satt vi mitt emellan och jag försökte hålla koll på min ring. Helt plötsligt ser jag att det är vi som ska in så jag rusar iväg utan att hinna säga till de andra. Och det var nog bra för nu var det ju inga som jag kände som skulle titta på… Men det upptäcktes att jag försvann och en fotograf dök upp efter kort stund.
I Valp 4-6 var det två hanar och en tik anmälda. Jag gick först och tyckte att Tristan var duktig i ringen. Samma ”problem” med att inte kunna stå perfekt som i Linköping men jag tjuvlyssnade på några som stog utanför och kommenterade mellan varandra och fick lite tips.
Det blev ett HP och i BIR mötte Tristan tiken, och vann!
Det blev en lång väntan innan hela gruppen blev kvar och det märktes på Tristan. När vi var inne i för tredje gången var det mycket roligare att gå med nosen i backen men han skärpte till sig ibland.
När vi gick förbi dommaren och valpen bakom fick ställa sig på fjärdeplats visste jag inte om det var bra eller dåligt men fick svar nästa gång när jag fick ställa mig på tredje. Tristan hade blivit BIG3-valp av sju raser i gruppen!

Malamuten Nanoq blev BIG5 i grupp 5 medan samojeden Cortina gick vidare från grupp 5 och blev BIS5. Båda i vuxna klassen.

Tyvärr kunde jag inte gå och lägga mig lycklig utan arg och rädd. När jag var ute på sista rundan med Tristan och hade ca hundra meter kvar hör jag hur en moped startar men jag ser inte var. Runt hörnet på huset nedanför kommer den med full fart och svänger in på den väg jag går på. Hinner precis kasta mig undan och rycka Tristan i säkerhet innan den kör förbi i ännu högre fart. Detta är alltså ett bostadsområde med vägar stora som cykelvägar… Hade jag inte kastat bajspåsen i soptunnan strax inna hade idioten fått den på sig…