Hade planerat helgen ganska bra. Avsluta stegtävlingen och hålla chefen bakom mig, titta på nationaldagsfirandet i Storfors och sedan grilla i trevligt sällskap hemma på baksidan. Blev lite ändringar i de planerna.
Chefen håller på att knappa in så jag tänkte ta en långpromenad i torsdags kväll när det blivit lite svalare i luften. Gå över mossen mot Lungsund tyckte jag lät som en bra ide. Visade sig vara en dålig… Efter 45 minuters promenad var vi mitt ute på mossen och Tristan hoppar till och haltar på tre ben av vägen och lägger sig vid sidan (i en gyttjepöl naturligtvis). Hjälper honom upp på vägen och börjar titta på tassen. Får via telefon hjälp hur jag lättast ska hitta vad som hänt. En av klorna gör ont för Tristan gnäller till när jag rör vid den. Börjar leta efter nått vasst eller nått annat han kan ha trampat på men hittar inget.
Nu inser jag att inte känner så många i Storfors. Börjar fundera vem man kan ringa för att bli hämtad ute i skogen. Första tanken var inge bra för han var bortrest. Ringer på ren chansning till en på jobbet som naturligtvis sitter och dricker vin med släkten men hjälper till att leta telefonnummer och till och med ringa runt efter nån. Tyvärr blir det klent resultat. Kommer på att jag har kvar telefonnumret till den jag gick spårkurs för i höstas och hon bor ju på vägen så jag provar. Naturligtvis kan hon komma och är framme vid vändplan innan jag hunnit bära Tristan dit. Det är några hundra meter men det räcker med 28 kg hund och otränad husse.
Hjälpen har tagit med sig kortison-tabletter utifall att och nu har tassen svällt upp så han får en dos och vi åker hem. Flyttar över Tristan i min bil och ringer till djursjukhuset i Karlstad som säger att jag borde komma in. Så den lugna hemmakvällen efter en skön promenad slutar på en akutmottagning istället.
När vi kommer fram är tassen ännu större och Tristan är väldigt slö. En trevlig norsk veterinär konstaterar att det måste vara huggormsbett men jag har inget som helst minne av att ha sett en så det måste ha varit en liten snabb orm. Det blir en natt på sjukhuset för Tristan som linkar bort med sköterskan för droppbehandling.
Vid tolv igår på nationaldagen ringer de från sjukhuset och talar om att svullnaden gått ner och Tristan är piggare så jag kan komma och hämta honom på eftermiddagen. Hinner titta på firandet i Storfors en stund med Sofia och 0550 Big band som framför några låter. Sen blir det raskt in i bilen och åka till Karlstad.
Tristan blir vädligt glad att se mig men tyvärr dröjer det ett tag innan veterinären kommer och han gnäller lite så jag tror för att han har ont och försöker prata och lugna honom. Får till slut instruktioner och recept på smärtstillande som han ska få i tio dagar och vara i stillhet i hela två veckor. Sen ska han in igen för att de ska lyssna på hjärtat och ta blodprov för att se så det inte hänt nått med levern. När vi går utanför dörren går Tristan fram till första blomsterarrangemang och jag får veta varför han gnällt. Han var kissnödig. Väääldigt kissnödig. Han har ju legat på dropp så det är en del som ska ut.
Kvällen avslutas med grillning, inte hemma men i trevligt sällskap.
Angående stegtävlingen så vet jag inte just nu om jag slår chefen. Blev bara knappt 5000 steg igår och chefen har inte registrerat sina sista steg. Sammanlagt blev det 579306 steg på 39 dagar vilket ger ett snitt på 14845 per dag. Toppnotering är 28180 steg och sämst blev igår med 4989. Nu läggs stegräknaren på hyllan ett bra tag frammåt!