Just nu har jag besök av herr Murphy. Ni vet han med lagen om alltings jävlighet.
Efter att fått tillstånd att börja aktivera Tritsan igen så blir det jag som råkar illa ut. Var ute på ön och Tristan sprang löst. När det dags att börja tänka på hemgången springer han som en galning rakt mot mig, siktar på min högra sida som vanligt för att i sista sekunden se nått och vända mot min vänstra. Med stor kraft rasar han rakt in i mitt vänstra knä med sin axel. Usch vad ont det gjorde och jag blev faktiskt liggande en stund. Tristan tyckte jag var fånig och försökte få igång mig igen.
Efter en stund kunde jag resa mig och sakta traska hemåt den km som var vädligt lång idag. Väl hemma är knät svullet och jag kan inte böja benet utan att det gör ont…
Nu sitter jag uttråkad hemma och vet inte vad jag ska göra. Var tvungen att ta en sväng med Tristan som inte var direkt lång men det var svårt att gå. Fick upp en sakta mak så länge det var helt slät väg. Backen upp till huset igen var väldigt jobbig. Tur att Tristan fatta att nått var fel och gick snällt och fint vid sidan.
Ett litet ljus i allt mörker är att jag hittade Ronny och Ragge på Joost. Även några avsnitt av Snutarna finns där. Rolig nostalgi!